Dog Valebergo

Vi har i vår familj två blandrashundar modell större - Dixi och Frans. Vi har också en Cairnterrier, SUCH Tistelöns Aston Martin. Han kallas Aston och är nio år i april.


Dixi kom till oss i slutet av april 2007. Hon var då två år och hade haft ett liv i full frihet hos en dam omkring de 80. Full frihet innebar att hon bestämde själv vad hon ville göra och rymde så fort det bara fanns minsta chans till det. När den äldre damen behövde läggas in på sjukhus blev vi tillfrågade om vi kunde ta hand om Dixi tills de hittade ett permanent hem. Vi svarade att det kunde vi och att det då fick bli permanent. Dixi är en blandning av Berner Sennen och Schäfer. 
Dixi har registreringsnummer 977200004506958.


Frans har varit hos oss sedan i februari 2010. Han var då ett år. Han hamnade hos oss när en av våra döttrar flyttade från hus till lägenhet (3:e våning). Först skulle han vara hos oss just över flytten. Sedan var det bara att inse att en vild unghund i den storleken behövde lite mer svängrum än vad lägenheten kunde erbjuda. Ja, så han blev kvar hos oss. Frans är en blandning av Leonberger och Schäfer.


När vi har haft Dixi och Frans med oss så har folk frågat vad det är för ras. I början förklarade vi att det var blandras och att de inte alls släkt med varandra på något sätt, osv, osv. Sedan började vi skoja om att det var "Dog Valebergo" - en ras som det ännu inte finns så många av i Sverige. "Valebergo" av att vi bor i en by som heter Valeberg.


I maj 2010 löpte Dixi. Vi levde i tron om att myten, om att en tik som fått valpar inte fick livmodersinflammation så lätt, var sann. Den villfarelsen tog veterinären senare ur oss. Vi var inte säkra på att Frans var tillräckligt vuxen för en parning, men blev det så så var det ok. Jodå, det var han. Till en början såg allt bra ut, men efter ca 6 veckor fick hon blödningar och vi besökte veterinär. Det vi hade velat förebygga - livmodersinflammation - var ett faktum. Den behandlades med antibiotika och det fungerade tack vare att hon hade blödningar/flytningar. Det där var en förklaring från mig om vad jag tror att veterinären sa - frisk blev hon i alla fall.


När hon nu löpte i slutet av oktober så var vi inte alls intresserade av att de skulle para sig, och vi höll dem under uppsikt. Aston - som är en äldre herre med erfarenhet - lät inte Frans närma sig Dixi. Så tyckte Aston en dag att "tja nu är det över för denna gången" och vi släppte lite av vår uppmärksamhet.


Hm, hm . . . . så undrade jag vad det var som lät så konstigt i vårt sovrum . . . . . jodå, där stod de . . . . . ovanpå vår dubbelsäng . . . . . och det var alldeles för sent att göra något åt. Naturligtvis intalade vi oss att det var så sent i löpperioden att det inte skulle bli några valpar.


Men livet och naturen går sina egna vägar och så kom då den 2 januari 2011 sex stycken Dog Valebergo till världen. 


Marianne